Louis-Claude de Saint-Martin

Louis-Claude de Saint-Martin, född den 18 januari 1743 i Amboise, död den 13 oktober 1803 i Aulnay vid Paris, var en fransk markis och teosof, kallad ''le philosophe inconnu'' och "den franske Jakob Böhme".

de Saint-Martin var till en början militär, men övergav denna bana, efter att ha studerat Swedenborgs och Böhmes skrifter, samt levde sedermera i tillbakadragenhet, sysselsatt med teosofiska studier och författarskap. I ett oftast mycket dunkelt språk, men inte utan lyftning framställde de Saint-Martin sin teosofiska livsåskådning, bekämpande sensualismen och materialismen.

Hans främsta arbeten är ''Des erreurs et de la verité'' (1775; flera upplagor), ''Tableau naturel des rapports, qui existent entré Dieu, l'homme et l'univers'' (1782), ''L'homme de désir'' (1790; ny upplaga 1802), ''Ecce homo'' (1792), ''Le nouvel homme'' (1796), ''De l'esprit des choses'' (1800), ''Le ministére de l'homme-esprit'' (1802), ''Théorie de la pensée'' (1806) samt ''Oeuvres posthumes'' (1807). Hans ''Correspondance'' utgavs av Schauer och Chuquet (1862).

Saint-Martins tänkande bildar grund för den esoteriska riktning som kallas martinism.

Levererad av Wikipedia