Preussen

Preussen (tyska: , [] eller [prö´jsen]) var ett hertigdöme, senare ett konungarike och till sist en delstat i Tyskland. Från 1700-talet var det en betydande europeisk stat, som formellt upplöstes 1947 till följd av andra världskrigets utgång.

Hertigdömet Preussen bildades 1525 ur resterna av Tyska ordens ordensstat, då högmästaren Albrekt av Brandenburg-Ansbach omvandlade Ostpreussen till ärftligt hertigdöme under huset Hohenzollern, fram till 1657 under det polska kungadömet som vasall. År 1618 ingick hertigdömet en personalunion med Kurfurstendömet Brandenburg, ett av de största tysk-romerska riksfurstendömena som också regerades av en annan gren av huset Hohenzollern. I samband med Polens försvagning blev Preussen först ett oberoende hertigdöme och utropades 1701 av Fredrik I till ett självständigt konungarike (tyska: ''Königreich Preußen''). Under 1700-talet blev Preussen en stark militärmakt, särskilt under Fredrik II (''Fredrik den store'').

Under 1800-talet blev Preussen den ledande tyska staten. Detta manifesterades av Preussens militära seger över Österrike 1866, vilket avgjorde ledarskapsfrågan bland de tyska staterna samt att Preussens kung från 1871 även var kejsare av Tyska riket. Det senare möjliggjordes genom att de tyska staterna (utom Österrike) 1871 samlades i ett kejsardöme under preussisk ledning. Monarkin störtades 1918 till förmån för republikanskt styrelseskick varigenom Tyskland omdanades till Weimarrepubliken. Preussen var denna stats största delrepublik under namnet Fristaten Preussen (tyska: ''Freistaat Preussen''). Under mellankrigstiden dominerade socialdemokraterna Preussens politiska liv. Delrepubliken kom därför i skarp konflikt med nazisterna och 1933 inlemmades den i den tyska enhetsstaten (Nazityskland). Trots att Preussen i praktiken hade upphört att existera 1933 förklarade de allierade segrarmakterna i andra världskriget landet upplöst den 25 februari 1947. Levererad av Wikipedia